♥ H a c h i ♥

Jag hade helt glömt att skriva om detta.. men bättre sent än aldrig.



Dag 2 på NärCon började närma sig sitt slut, men än var det fullt med människor överallt. Jag och Felicia gick fram och tillbaka -det var för varmt för att vara inomhus, speciellt med en tjock kigurumi, en vinter version. Men ändå hade vi båda våra luvor på oss och gick runt med våra kram-skyltar. Klockan började närma sig elva, och min puls ökade. Snart började det.. snart kom dom.
Jag stod beredd med min kamera och väntade på att dom skulle komma upp. Tre killar sprang upp på scenen och ställde sig på sina platser. Publiken började skrika. Dom presenterade sig, och började spela. Basen dunkade i hela min kropp och marken gungade.

GAAAAAH! >WWWW<

Jag och Fellie stod till en början långt bort. Men under tiden som gick kom vi närmare och närmare scenen, och tillslut stod vi mitt i folkmassan. Första låten som spelades var Pingvinpalatset. Innan låten började inledde Patrik: "Det är en låt som handlar om en djur...hihihi, jaaa.. Vet ni vilket djur då?" Publiken skriker "PINGVINER!" Patrik fortsätter, "jaa och hur går en pingvin då? Kan ni visa lite grann så får vi se!" Publiken vaggar som pingviner. "ungefär något sånt där gör dom ja, SKIT GULLIGT! Och så bjuder ni upp varandra, så tjejerna tar en kille och tvärtom va, och så dansar man tillsammans på det där viset. Visa hur man gör nu, killar o tjejer! Okeeeej.. Pingvina NUUUU! Jaaa!"

Ja, som sagt så stod vi tillslut mitt bland allt folk. Jag var helt stum och stod och stirrade på killarna som stod och spelade på scenen framför mig. Vi knuffades lite hit o dit av alla dansande människor, men vi rörde oss inte. Plötsligt började Fellie hoppa, och då började jag också. Vi hoppade upp o ner tillsammans med alla andra människor. Sekunderna gick, och efter ett tag började jag känna hur min kropp blev tyngre o tyngre... tills jag inte orkade hoppa mer. Så vi slutade. Det kändes konstigt.. jag hoppade faktiskt. Jag trodde inte jag skulle våga. Men vi hoppade inte mer sen, men jag stod och väntade och hoppades jag skulle våga igen. Okej, jag vågade, men jag väntade på rätt tillfälle, för det var inte så mycket mer hoppande sen. Men det blev inget. Dock gungade jag med i musiken och njöt.. det var inte första gången jag hörde Dunderpatrullen live, men denna gången kändes speciell.. därför att första gången jag hörde dom live, var första gången någonsin. Det var då jag började gilla dom.
Svetten rann och jag höll nästan på att dö av värme. Felicia drog mig ut och vi fick andas lite. Jag tror inte egentligen hon ville gå tillbaks, men jag tvingade henne. Jag kände mig jätte taskig just då, men jag ångrar inget. För när spelningen började närma sig sitt slut blev bandmedlemmarna bara galnare och galnare. Tillsist stod de där allihopa, med svetten droppandet från hårtopparna och rinnande längs sina bara överkroppar. Jim puttade ner Patrik och Stefan, och Stefan ramlade ner bland publiken. Han befann sig bara en meter framför mig. Jag ville kasta mig fram för att röra honom, men jag hann inte.. jag var förstenad. Allt var så magiskt.. Men jag var besviken. På mig själv. Jag hade drömt om detta i flera månader, och när jag väl var där, så kunde jag inte ens dansa. Jag klappade händerna som en galning, och hoppade lite, men.. jag svängde inte med huvudet fram o tillbaka, lät inte mitt hår flyga fram o tillbaka, jag stod inte med mina händer i luften eller diggade musiken med min knytna näve i luften. Jag var för stum. Ååh, vad jag ångrar mig. Men jag var ju inte van.. alla konserter jag vart på tidigare har jag vart på med pappa, som själv bara står och njuter av musiken på konserter. Visst hade det varit konstigt om en snart 40 årig man stod och dansade och hoppade, men ändå. Jag hade ju aldrig provat.. Men nästa gång, då jävlar ska jag dampa, vad Fellie än säger. Mahahaha ~

Dessa låtar (av de jag kommer ihåg) spelades denna kväll:
Pingvinpalatset
Ultima
Taekwondo Princess
Duns Duns Duns - intro

Blev glatt överraskad när dom började spela "Taekwondo Princess", Då Miku Hatsune helt plötsligt kom upp på scenen och började sjunga. Först trodde jag det var ngn random från publiken som dom dragit upp, men det insåg jag att det inte var när hon började sjunga x'3 Fick fil på när Jim pussade Miku, hihi! >w<
Kommer även ihåg hur beundrad jag var över att dom sjöng själva på "duns duns duns", trodde inte dom skull det x3 Dessa fyra var de ända jag kommer ihåg, ska se om Fellie kommer ihåg några mer! :3

Till nästa gång ska jag tänka på att inte ha på mig allt för varma kläder, (jag DOG i min kigurumi!) filma mycket och dansa som en tok. Åh, jag längtar redan ~

Jag filmade lite o tog lite kort, men inget av det blev speciellt bra. Jag behåller alla, men jag kommer nog inte visa något på bloggen.

Jag skulle kunna fortsätta skriva om spelningen hur länge som helst, men för er utomstående kanske det inte är det allra roligaste. Tyvärr har jag inte "makten" (lol) att skriva hur fantastiskt det egentligen var, jag är inte så duktig på att skriva, men minnena finns kvar och det kommer dom alltid göra.. första spelningen som dp-galning. <3

Tänk att det nästan har gått en månad redan.. 21 dagar, en timma och 37 minuter sedan sedan. Tiden går snabbt. <3

Nu ska jag göra mig i ordning för sängen, har en del att göra imorgon. Sen är det skola igen.. Fan, det känns som att det fortfarande är sommarlov, speciellt när jag har suttit och drömt mig tillbaka till NärCon nu den senaste timman. Åh.. >www<